Som uppföljning till vårt möte den 13 maj vill vi upprepa vikten av att Sverige visar solidaritet och hjälper till med att ta emot människor från Grekland. Sveriges roll är viktig för att lösa den akuta situationen, men också för att bidra till ett långsiktigt hållbart europeiskt asylsystem.
Vi har med bestörtning följt den senaste tidens dramatiska händelser på Lesbos, när bränder ödelade ett helt flyktingläger och gjorde över 12 000 människor hemlösa. Branden blev en smärtsam påminnelse om att EU ännu inte enats om ett hållbart asylsystem. Vi ser med oro på att ett nytt läger redan inrättats på Lesbos - vi kan inte acceptera att historien upprepar sig återigen. Vi ser samtidigt från flera europeiska länder både konkret handling och löften om att hjälpa dessa människor hitta ett nytt hem. Bland andra Tyskland och Frankrike har redan tagit emot ett stort antal människor och flera länder har aviserat att de kommer att göra det.
Statsrådet har i huvudsak framfört två skäl till att Sverige inte kommer att delta i denna gemensamma europeiska insats. Vi vill här bemöta dessa argument och återigen uppmana regeringen att agera för att hjälpa dessa människor tillsammans med andra EU-länder.
Statsrådet påpekade för det första att Sverige redan har tagit ett stort ansvar och att det nu är andra länders tur. Vi instämmer i att Sverige spelade en mycket viktig roll 2015 men påminner om den övergripande situationen för människor på flykt och den mycket skeva fördelning som råder idag. Enligt UNHCR* befinner sig nära 80 miljoner människor på flykt världen över. Det är fler än någonsin tidigare - en fördubbling sedan 2010 och en ökning med 15 miljoner sedan 2015. Grannländer till konfliktdrabbade länder har tagit emot 73 procent av dessa människor. 85 procent lever i utvecklingsländer. Hälften av världens flyktingar är barn. Migrationskrisen tog inte slut för fem år sedan, den har förvärrats markant. Vi instämmer i att Grekland och många andra EU-länder inte har gjort tillräckligt – men människor på flykt, inklusive sjuka barn, ensamstående mödrar och andra som lever i stor utsatthet ska inte få betala priset för detta.
Statsrådet påpekade för det andra att det saknas juridiska möjligheter för Sverige att delta. Vi vill poängtera att det som efterfrågas inte är att regeringen ska diktera hur Migrationsverket ska göra sin bedömning. Vi vill att regeringen ska använda de redskap som finns för att hjälpa ett begränsat antal personer, som tillhör särskilt utsatta grupper, att resa till Sverige och ge dem ett värdigt mottagande och möjlighet att söka asyl. Bland de alternativ som kan utforskas finns att be EU-kommissionen lägga fram ett förlag till beslut i ministerrådet.
Ta ett konkret steg mot den europeiska solidaritet och det långsiktigt hållbara asylsystem som den nya migrations- och asylpakten är tänkt att initiera. Visa att Sverige står redo att erbjuda skydd åt människor på flykt – och att vi inte accepterar att fler människor dör på Medelhavet eller lever i utsatthet vid EU:s yttre gränser. Våra organisationer står fortsatt redo att hjälpa till och ta emot de människor i behov av stöd och skydd som kommer till Sverige.
Anna Lindenfors, generalsekreterare Svenska Amnesty
Jacob Flärdh, generalsekreterare Child 10
Måns Molander, Sverigechef Human Rights Watch
Oliver Schulz, generalsekreterare Läkare Utan Gränser
Helena Thybell, generalsekreterare Rädda Barnen
Martin Ärnlöv, generalsekreterare Svenska Röda Korset
Helén Ottosson Lovén, generalsekreterare Svenska kyrkan
Pernilla Baralt, generalsekreterare UNICEF Sverige